scrapNstuff

Min äldsta son(Melvin) på 4 ½ år brukar leka med en pojke som bor på gården. I morse så ringde jag pojkens mamma för att fråga om han ville gå ut och leka med Melvin. Mamman sa att hon skulle skicka ut honom när han var klar i badrummet. Melvin klär på sig i lugn och ro och tar med sig lite bilar och sånt ut.
Jag har alltid fönstrena öppna åt alla håll så att han kan ropa om han vill nåt, eller om jag vill något.
Efter en stund ropar han och säger att pojken inte kommit. Men jag sa åt honom att vänta en liten stund till...
När det gått 30 minuter sedan Melvin gått ut så sa jag att han kan gå och plinga på...
Efter en stund kommer han tillbaka och berättar att kompisen inte var hemma!
Besviken packar han ihop sakerna och kommer in.
När han kommer in berättar han att det var någon annan som öppnat dörren (mamman & pappan lever inte tillsammans, men jag vet att hon haft en annan efter det) och sagt att pojken är hos sin morfar.
-Men hallå?!? Visste inte mamman det??!  Och kunde inte hon ropat ut till Melvin att han inte kommer?!
Ja, märkliga människor finns det! Känns inte som att jag har lust att låta Melvin leka hemma hos dem mer...